Under alla tidsåldrar har det funnits ett behov att skydda kropp och huvud under strid. Det är inte enbart människan som fått skydd utan även hästar och ibland om än sällan även andra djur som bistått människan under strid.
Rustningar
Ett kroppspansar som täcker mer eller mindre hela kroppen kallas rustning. Rustningen används av krigaren för att erhålla skydd mot fiendens anfallsvapen. Alltså, rustning för skydd – vapen för anfall.
Rustningar bestod inledningsvis av de så kallade ringbrynjorna vilka kompletterades med hjälm och sköld.
Ringbrynjan
Brynjan bestod av sammanflätade järnringar. Tycks ha utgjort ett relativt gott skydd då den var populär och i allmänt bruk under hela medeltiden. redan från 600 – 400-talen f.Kr. (enligt vissa uppgifter från Syrierna i Främre Orienten, enligt andra från kelterna i Gallien). Den tycks ha varit ett bra skydd eftersom den var i allmänt bruk under hela medeltiden.
Andra brynjeplagg
För krigaren fanns även skydd för benen kallade brynjehosor och för huvudet kallade
brynjehuvor. Brynjehuvan föll ned över axlarna med endast ansiktet blottat. Det vanligaste skyddet för huvudet var dock hjälmen, rund och spetsig uppåt under äldre medeltid.
Tröja med fjäll
Så småningom utvecklades rustningen. Hauberken var en utveckling av ringbrynjan. Det var en tröja gjord av läder med påsydda metallfjäll som riddare började bära under 1100-talet. Hauberken skulle ge skydd mot svärdshugg och lansstötar. Då anfallsvapnen blev alltmer effektiva ökade behovet av ett utvecklat kroppsskydd. Med tiden gjordes dessa fjäll allt större då man ville undvika skarvar mellan rustningens plåtar. Resultatet blev att man vid 1300-talets slut smidde hela bröst- och ryggharnesk. Under 1400-talet var så ryttaren helt blev klädd i järn.
Vapen
Syftet med de medeltida vapnen var att tillfoga sin fiende så mycket skada som möjligt.
Man föredrog så klart att döda och såra fienden på avstånd. För det ändamålet användes pilbågar och armborst.
I brutala närstrider använde sig fotfolket av pikar, spjut och yxor. Man sökte skada riddaren och dennes häst. Riddaren å sin sida högg med sitt svärd och sin stridsyxa. Med sin långa lans nedfälld kunde han sittandes på sin häst, anfalla fienden, i full fart.
Olika sorters kastmaskiner användes vid belägringar av befästningar som borgar. Med en så kallad blida kunde allt från stenkulor, brinnande olja, kroppar från döda människor eller djur slungas över borgmuren. På vår tids casino skulle man kunna säga att spelaren är riddaren och casinot fienden. Spelaren önskar spränga banken och casinot söker på många olika sätt skydda banken. Vi kan i vart fall vara överens om att båda parter söker få något från den andre om det sker på bekostnad av den ene.