Medeltiden är en spännande del av vår historia och vi känner till ganska mycket om den, även om mycket fortfarande är dolt i dunkel. Man räknar medeltiden som perioden mellan antiken och renässansen, det vill säga från slutet av 400-talet och ända till 1400-talet. Det kanske mest karakteristiska för tiden var dess riddare och de slag som förekom, men det finns massor att lära sig om Europa under de 1000 år som räknas till medeltiden.
De olika medeltida epokerna
Medeltiden delas ofta upp i tidig medeltid, högmedeltid och senmedeltid. Då medeltiden sträcker sig över så lång tid är det en hel del som skiljer sig mellan tidens början och slut. Den tidiga medeltiden karakteriseras av Romarrikets sönderfall och en hel del folkvandringar försiggick. Olika folkslag och grupperingar som germaner, franker och muslimska arméer rörde på sig och det blev ofta slag.
Under 1000-talet och högmedeltiden blev västra Europas länder mer stabila och kristendomen samt kungadömena växte sakta men säkert fram. En kraftig tillväxt av befolkningen i olika delar av Europa gjorde att tidigare obebodda områden nu började brukas. Städer började utvecklas och bestod i samma form fram till industrialiseringen.
Senmedeltiden har inte en lika blomstrande historia som sin föregångare. Svår missväxt som ledde till svält avlöstes av digerdöden som tog drygt hälften av Europas invånare. Kristendomen svajade och det var inte någon riktig stabilitet någonstans.
Hur levde man?
I de medeltida städerna samlades invånarna och även bönderna tog sig in till marknadsplatserna för att sälja sina jordbruksvaror. Kött, frukt, ägg, mjöl och säd var vanliga handelsvaror. Handelsmännen köpte varorna för att sedan sälja vidare med en viss förtjänst. Den vanligaste kosten var bröd. I västra och södra Europa var det vanligast med vetebröd medan man i norr och öster istället odlade råg och korn. Av det gjorde man gröt, bröd och öl. Även morötter, lök, spenat och kål förtärdes.