Hundraårskriget varade mellan 1337 och 1453, och är egentligen en samlad benämning på en rad olika väpnade konflikter mellan England och Frankrike. Kriget kan sägas ha inletts på grund av oro över en fransk invasion från Englands sida, som berodde på att den franska flottan hade en stark närvaro i engelska kanalen. England tänkte därför att de skulle förekomma Frankrike, och sjöslaget vid Sluys 1340 blev det första slaget i kriget. Den franska flottan besegrades där grundligt, och den förlusten skulle inleda en rad nederlag för Frankrike. De två arméerna möttes igen vid Crécy 1346, då fransmännen åter fick se sig besegrade. År 1356 företog sig engelsmännen ett plundringståg in på fransk mark, vilket kulminerade i slaget vid Poitiers, där fransmännen möttes av förlust ännu en gång.
Efter en kort fred mellan 1360 och 1369 återupptogs stridigheterna. Nu leddes Frankrikes arméer av den begåvade härföraren Bertrand du Guesclin, och med honom i spetsen kunde Frankrike återta den mark engelsmännen erövrat med hjälp av guerillakrigsföring. För att vinna ett krig är det således viktigt att härföraren är kompetent.
Stridigheterna fortsatte in på 1400-talet, och nu var engelsmännen på frammarsch. De intog till slut även Paris, och endast i centrala Frankrike pågick fortfarande stridigheter. Det var när engelsmännen belägrat Orléans och allt verkade hopplöst för fransmännen som den mest kända personen i detta krig skulle komma till undsättning, nämligen Jeanne D’Arc. Jeanne D’Arc trodde sig ha fått i uppdrag av Gud att rädda Frankrike ur situationen, och efter att hon lyckats övertyga den franske kronprinsen om detta begav hon sig med en mindre ryttarstyrka till Orléans, och lyckades tvinga bort engelsmännen från sin belägring. Denna seger lyfte fransmännens moral så till den grad att hela landet reste sig, och vid nästa slag vid Patay segrade fransmännen. Jeanne D’Arc ledde kronprinsen till Reims, där han kunde krönas till kung över Frankrike.
Kriget slutade således med seger för Frankrike, men inte för Jeanne D’Arc, som 1430 blev tillfångatagen av burgunderna. De sålde henne till engelsmännen, och den 30 maj 1431 brändes hon på bål i Rouen.